Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet: Gränsjägaren från Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
sammanhängde med den extra bössa, som gränsjägaren
förde med sig. Han blef dock snart upplyst om verkliga
förhållandet.
»Förra veckan var Jakob Hartman från Boonesborough
sysselsatt med att rödja åker omkring en mil från nybygget.
Han har två små barn, Jack och Mollie, hvilka äro
tvillingar och knappt tio år gamla. De äro två hurtiga barn och
brukade bära middagsmaten till honom hvarje förmiddag.
De behöfde icke göra det, ty Jakob kunde lika gärna hafva
tagit den med sig, då han gick på morgonen, men de tyckte
om den lilla promenaden, och föräldrarna läto dem få sin
vilja fram.
»Du kan förstå, att barnen hade en mängd upptåg
för sig på vägen. Där finns godt om blommor, och ekorrar
och fåglar äro roliga att betrakta. De voro så oroliga, att
deras fader skulle behöfva vänta på sin måltid, att de en
hel vecka alltid kommo långt före den bestämda tiden.
Jakob kunde blott genom att kasta en blick på solen förstå,
när de voro i antågande.
»Men en vacker dag, då han blickade uppåt, märkte
han, att middagen längesedan var förbi, och ännu syntes
barnen icke till. Han blef förskräckt, ty det var tydligt,
att något var på tok. Man skulle knappt kunna tro det,
men det är verkligen sant, att Jakob på de tre sista dagarna
icke haft sin bössa med sig. Han hade burit den med sig
de första dagarna, men då han icke trodde sig behöfva den,
ansåg han den blott för en onödig börda tillsammans med
yxan.
»Han upphörde med sitt arbete, då han var säker på
att någon olycka inträffat, och ångrade mycket, att han icke
tagit bössan med sig, men det hjälpte icke saken. Hans
hjärta bultade hårdt, då han såg sig omkring i skogen och
fann, att han var ensam. Han ropade på Jack ock Mollie,
så högt han kunde, och lyssnade efter svar. Han gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
