Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet: Gränsjägaren från Kentucky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
detta upprepade gånger, men det var förgäfves. Slutligen
kastade han yxan på axeln och skyndade hemåt i
förhoppning att möta dem på vägen.
»Du kan tänka dig, huru han kände sig till mods, då
han gått halfvägs utan att träffa på dem men slutligen fann
matkorgen, slagen i stycken och plundrad på sitt innehåll.
Han förstod, hvad det betydde, redan innan han sett
björnspår på marken. Barnen hade blifvit öfverfallna af en
af dessa bestar, och Jakob trodde säkert, att den dödat
dem båda.
»Han stod just och såg sig omkring, då han hörde
lille Jack ropa på honom. Pysen visade, att han var en
telning af den gamla stammen, och det gjorde äfven Mollie,
ty båda hade klättrat upp i hvar sin unga fur, där odjuret icke
kunde nå dem. Troligtvis hade tvillingarna gått vägen
framåt, då de plötsligt befunnit sig ansikte mot ansikte med
björnen. Jack, som bar korgen, släppte den och ropade åt
Mollie att springa till närmaste träd, det vill säga, det
närmaste, som var af den rätta storleken. Flickan klättrade
först upp i trädet, och Jack. var icke sen att följa hennes
exempel. Björnen stannade kvar för att förtära korgens
innehåll, och på det sättet fingo barnen ett godt försprång.
Men af måltiden blef björnen blott hungrigare, och han
rusade efter tvillingarna, men dessa voro redan tjugu fot från
marken i hvar sitt träd, där björnen således icke kunde nå
dem. Då Jakob såg sig omkriDg, varseblef han den
kanaljen, som satt och väntade, att barnen skulle komma ned.
Jack och Mollie hade hört sin fader ropa men icke vågat
svara för att icke reta björnen, så att han skulle rycka upp
träden med rötterna.
»Jakob blef så glad, då han fick se sina barn, att han
var nära att förlora besinningen. Han kastade yxan på
marken och sprang fram till dem. Men han märkte sitt
misstag, då björnen reste sig på hasarna, lät höra ett doft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
