- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
28

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet: En ugglas skri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

dan, då jag först kom till Kentucky och lefde ensam i
veckor och månader, var det icke den angenämaste musik,
jag kunde få höra. Jag har mången gång legat vid ett träd
och haft de skurkarna så nära mig, att jag kunnat höra
trampandet af deras mockasiner på lofven. Plötsligt kunde
en af dem stanna alldeles invid mig och utstöta det där
skriket, och det var inte en musik, som lugnade själen.
Stundom, då de icke voro så tätt inpå mig, brukade jag svara
dem för mitt nöjes skull.»

»Jag har aldrig kunnat lära mig det där skriket så bra
som Eådjursfot, ty han kan narra själfva fågeln.»

»Det är ingen svårighet.»

Boone lyfte upp hakan och härmade fullkomligt det
skrik, som hörts på andra sidan om floden. En minut
därefter hördes skriket åter, och Ned märkte, att det var mycket
närmare än förra gången.

»Jag tror, att jag kan göra det lika bra som den där
fågeln», sade Boone och lät ännu en gång höra det hemska
skriket.

Boone tycktes hafva förlorat lusten att språka, och de
sutto tysta och lyssnade. Ned blef icke förvånad, då han
hörde plaskandet af en åra och en indiankanot dök fram ur
skuggan på Ohiosidan. Gossen misstänkte redan från
början, att skriket var ämnadt till en signal åt Boone, som icke
endast igenkänt den utan äfven väntat på den.
Gränsjägaren hade säkert gjort denna långa omväg för att möta den
man, som nu så hastigt uppenbarade sig. De två männens
möte på denna ensliga plats och denna sena timme var ett
bevis på den underbara kännedom om skogarna, på
hvilken de första gränsjägarne så ofta visade prof.

Då Boone blickade ut öfver floden och märkte, att den
annalkande kanoten innehöll två personer i stället för en,
uttryckte han sin förvåning genom att fråga:

»Hvad betyder detta?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free