- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
43

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet: I skuggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

öfver vattnet, och sökte efter kanoten, som skulle finnas
någonstädes i närheten af stranden. Af hans tyngd böjdes
grenen ned, så att lofven doppades i vattnet, och trots sin
stora försiktighet kunde han icke hindra, att mockasinernas
gnidning mot barken hördes.

Krigaren var på sin höjd tio fot från kanoten, efter
hvilken han sökte. Den minsta oförsiktighet af Blomman
eller Ned skulle blifva olycksbringande. Ned visste, att
shavanerna voro den grymmaste af de stammar, som
bekämpade nybyggarna, och om de lyckades finna båten, skulle
de göra processen kort med dess passagerare. Han darrade
vid tanken på den stora fara, som de utsatt sig för genom
att ro uppför floden. Som shavanerna voro på båda
stränderna, kan man säga, att ynglingarna gått rakt in i en
snara, som dock af något egendomligt skäl icke tilldrogs.
Det kan hända, att de röda männen kände sig så säkra på
sitt rof, att de ansågo sig tryggt kunna afvakta ett passande
tillfälle.

Gossarna voro tacksamma för det egyptiska mörker, i
hvilket de voro inhöljda. Löfverket var så tätt, att icke en
månstråle kunde bana sig väg genom detsamma, och medan
de hade utsikt öfver den glittrande Ohio, kunde ingen se
dem utan att begagna konstgjordt ljus.

Indianen, som kröp utefter grenen, måtte hafva tyckt,
att han aflägsnat sig tillräckligt långt från hufvudstammen,
ty han stannade plötsligt. Då nu fullkomlig tystnad rådde,
lyssnade han med denna hörselförmåga, som hos indianerna
är uppdrifven till den högsta grad.

Ned fruktade, att hans hjärtas slag skulle förråda honom.
Efter en minuts förlopp nåddes hans öron af en nästan
ohörbar hväsning, sådan som åstadkommes af en oskadlig orm,
då han stores. Ljudet kom från den röde mannen, hvilken
kröp som en panter nästan öfver deras hufvuden, och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free