Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet: I skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
tredje shavan, som kommit för att deltaga i jakten, men
han märkte snart, att hufvudet flyttade sig utåt. Indianen
hade slutat sin jakt och begaf sig nu bort för att fortsätta
den på annat håll. Han visste sannolikt, att han var i
närheten af kanoten, fastän han icke för tillfället kunde
noggrant bestämma dess läge.
Gossarnas räddning, då indianerna voro dem alldeles
inpå lifvet, var så märkvärdig, att Ned fruktade, att
fiendens återtåg blott var en krigslist, hvars följder snart skulle
visa sig; men då det andra rödskinnet hördes smyga sig
ned från trädet, trodde han, att försynen hade sin hand
med i spelet och att den mest öfverhängande faran var
öfverstånden.
Men den unge kentuckiern var alltför klok att tro, att
de icke längre hade något att frukta. Deras läge var i
högsta grad kritiskt, och han darrade vid tanken på hvad
som kunde hända, då Eådjursfot skulle försöka att återvända.
Men den unge shavanen hade en stor fördel på sin sida:
han var ibland sitt eget folk. Han var en inföding, och
om han också vid dagsljus säkert skulle hafva blifvit
igenkänd, hoppades dock Ned, att detta icke skulle blifva
förhållandet i mörkret.
Då Ned förde kanoten in mot stranden, hade Blomman på
hans uppmaning fattat tag i en gren, hvars löf vidrörde
hans ansikte, och höll båten orörlig. Det fordrades icke
stor ansträngning för att hålla den i den nästan omärkliga
strömmen, då en ullgarnsända skulle hafva varit tillräckligt
stark.
Men gossens hela uppmärksamhet var så upptagen af
att lyssna och söka genomtränga mörkret, att han glömde
sig. Just då den simmande indianen vände utåt floden och
den andre uppnådde marken, slappades Blommans tag,
lofven gledo ur hans hand, och kanoten började följa med
strömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
