- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
55

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet: »Släkten är värst»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

Ohio krökte sig sakta några hundra meter längre upp,
och den unge shavanen beslöt att börja sin färd på den
punkten. Han skyndade till platsen och vidtog
ofördröj-ligen sina förberedelser.

Det första han gjorde var att kasta en stor gren så
långt som möjligt ut i vattnet. Några minuter därefter
kastade han en annan gren i floden men lagade så, att denna
kom närmare land än den första.

Dessa båda voro utskickade för att bana vägen för den,
som skulle följa. De, som voro ombord på flodbåten, skulle
naturligtvis lägga märke till de flytande föremålen. De första
skulle väcka misstanke, men då man funnit, att dessa
voro oskadliga, skulle man betrakta den tredje med mindre
misstro, och det var just den tredje, som skulle bli den
afgörande.

Med sin skarpslipade tomahawk — som nyss förut utfört
en så hemsk gärning — skar han af en lönntelning så tjock
som en arm och kastade äfven denna i floden. Därpå gick
han själf ut i vattnet och simmade fram till den. Nu höll
han grenen med ena handen framför sig, medan han lät
föra sig af strömmen.

Läsaren förstår säkert, att Eådjursfot ville begagna
grenen med dess gröna löf såsom en skärm, då ban nalkades
flodbåten. Om indianer funnos ombord på denna, så visste
de, att ett sådant konstgrepp knappast någonsin blifvit
begagnadt af en hvit man. Äfven om de misstänkte något, hade
de under dåvarande omständigheter ingenting att frukta.

Den unge shavanen lät blott föra sig af strömmen, ty
om han påskyndat farten, skulle ban hafva simmat förbi
de grenar, som förut blifvit kastade i vattnet och sålunda
förfelat ändamålet med denna list.

Eådjursfot var icke fullt tillfredsställd med det, som
tilldragit sig under den sista halftimmen. Han hade
begått ett misstag, som var förödmjukande för en person, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free