- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
61

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet: Emigranterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

längre uppåt floden prejade af en man, som bestämdt inte
var någon annan än själfva Simon Girty *.»

Eådjursfot smålog.

»Mina bröders hjärtan voro uppfyllda af fruktan.»

»Snarare af misstro», inföll Jim Turner; »det bästa
man kan göra är att visa de skurkarna, att man är på sin
vakt. Då Ned Preston ropade, hade hvarken Jo eller jag
den ringaste aning om att det var han. ’Där ha vi åter
en af de där lockfåglarna’, säger Jo, och ’du har rätt’,
säger jag och siktar så godt jag kan i månskenet och låter
Polly skälla på er. Det var omöjligt att få riktigt sikte,
men jag tänker, att det inte var långt borta.»

»Kulans röst var i Eådjursfots öron, och hans broder
med ansikte som natten skrek, att han var sårad, men det
var ett misstag. Mina bröder skulle hafva svarat på
anropet, så hade sanningen kommit i dagen.»

Ahörarne erkände förebråelsens riktighet. Om de också
icke hade någon tanke på att vänner funnos i grannskapet,
borde erfarenheten hafva lärt dem större försiktighet; om
skottet hade varit olycksbringande, skulle ingen af dem hafva
undgått tadel.

»Hvarför sofver mina bröders båt på floden?» frågade
Eådjursfot.

»Det är min idé», sade Jo Stinger. »Yi måste
tillbringa ännu ett par nätter på vägen, vare sig vi stanna här
eller icke, och det är bäst, att den andra natten blir så nära
nybygget som möjligt. Jag känner afståndet så väl, att
jag är säker på att icke misstaga mig. Jim och jag visste,
att vi icke kunde vara tillräckligt försiktiga, och vi visste
äfven, att de tio mil, som börja här, äro de värsta på hela
färden. Man har skjutit på oss minst hundra gånger, sedan
vi afreste, och vi ankrade här, just som det blef mörkt.»

»Yi borde hafva hunnit längre», anmärkte Jim Turner,

* En beryktad Ofverlöpare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free