Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet: Emigranterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
»men vi öfverraskades af en stormby i förgår och lade bi,
tills den gått öfver.
»Yi hafva haft det ganska hett om öronen, sedan vi
afreste, och Bates och Stanford äro uppgifna af trötthet. Ni
förstår, att det här är nyheter för dem, och Bates har sörjt
så mycket öfver förlusten af sin hustru och sin lilla pojke,
att han tyckes vara liksom litet frånvarande emellanåt. Om
vi fortsatt utför floden, skulle han hafva hållit sig vaken af
ängslan; men om vi kastade ankar, trodde han, att vi icke
vore utsatta för hälften så stor fara. Då det började blifva
mörkt, kastade jag därför ut ankaret, och sedan hafva Jim
och jag suttit här på utkik.»
»Hafva mina bröder sett något af shavanerna?»
»Jo och jag hafva sett åtskilligt af dem», sade
Turner, »men hvarken Stanford eller Bates hafva märkt
något. De voro så uttröttade, att de framför allt önskade hvila,
och därför gåfvo vi dem också tillfälle därtill.»
»Knallen af bössan rätt öfver deras hufvuden väckte dem
icke en gång», tillade Jo, »och vi behöfva därför icke vara
rädda för att tala hur högt vi vilja.»
Ehuru Piådjursfot icke gjorde några invändningar,
förstodo hans båda vänner, att han icke gillade deras
handlingssätt. Hade han varit ombord på flodbåten, skulle han aldrig
hafva gått in på att de ankrat för natten. Han frågade
dem endast om hvad de hade sett.
»Det fanns inte många af kanaljerna här i närheten,
då vi kastade ankar», sade Jo, »men det fanns några, och
vi hörde deras signaler. De äro som en skock vargar, som
förfölja en sårad buffel —• de upphäfva en mängd tjut, som
locka de andra på flere mils omkrets till platsen. Yi visste,
att de höllo på att samlas, och det dröjde icke länge, förrän
de kommo så tätt som flugor om sommaren. Jim och jag
hafva väntat ett anfall.»
»Tror ni, att de ämna göra det?» frågade Turner, vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
