- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
64

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet: Emigranterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

»Huru så?» frågade Jo.

»Ehuru de röda kanaljerna veta, att gossarna äro
någonstädes i grannskapet, skulle det draga uppmärksamheten
från dem till oss.»

Eådjursfot gjorde den anmärkningen, att det utan
tvifvel fanns tillräckligt med rödskinn för att ägna
uppmärksamheten åt båda hållen. Han fruktade mest, att Ned skulle
bli tvungen att företaga något, som förde honom i
rödskinnens våld. Han var ett ögonblick betänkt på att lämna
flodbåten och återvända till sina vänner för att hjälpa dem,
men han tvekade, ty detta var verkligen ett fall, då äfven
den skarpsinnige ynglingen var rådvill.

»Yisste min broder, att en indian gömde sig bakom
trädgrenen, som kom flytande?» frågade han.

»Jag har varit tillräckligt länge i skogarna», svarade
Jo, »för att hedra rödskinnen med all möjlig misstänksamhet.
Där det synes vara omöjligt, att någon af dem kan finnas, just
där kan man vara säker, att ban är. Jag trodde nog,
att en kanalje hade hittat på ett knep, men då grenen
kom närmare, kunde jag icke upptäcka något; jag var dock
orolig, och då ni kom upp, såg ni, att jag var färdig.»

»Min broder är tapper och vaksam», svarade
Eådjursfot, som beundrade sin väns skarpsinnighet.

»Jag vet just inte det —»

»Du min skapare!» utropade plötsligt Jim Turner, i
det han sprang upp men ögonblickligen hukade sig ned igen.
»Båten är i rörelse!»

»Det är omöjligt!» utropade Jo och kastade hastigt en
blick öfver relingen. »Jag vill bli skalperad, om det inte
är santi»

Eådjursfot drog i repet, som hängde öfver aktern och
höll upp det, så att de andra kunde se det. Det hade icke
brustit, såsom de först misstänkt, utan det syntes tydligt, att
det blifvit afskuret med en skarp knif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free