Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet: Drifvande med strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Drifvande med strömmen.
havanernas skjutning uppkörde lika hastigt, som den
börjat. Eöken från de talrika bössorna silade sig
långsamt fram genom trädens löfverk och upplöstes i den
kvafva luften.
Eådjursfot var den förste, som märkte, att natten
efterträddes af den inbrytande dagen. Det gråa ljus, som smög
sig fram öfver skog och flod, var ett förebud till solens
uppgång.
Ljudet af bösskotten hade hastigt satt lif i dem, som
sofvo inne i kajutan. Männen fattade genast sina bössor
och rusade upp i den tron, att en förtviflad strid pågick.
De kände sig outsägligt lätta om hjärtat, då de märkte, att
båten ännu befann sig midt i floden och att deras angripare
voro osynliga.
Då de fingo veta, hvad som försiggått, medan de sofvit,
hälsade Bates och Stanford hjärtligt på Eådjursfot, hvilken
de af Stinger och Turner hört omtalas såsom den mest
utomordentlige unge krigare, som de någonsin känt.
Då månskenet gaf vika för solens strålar, granskade
de noggrant stränderna, mellan hvilka de drefvo fram. Tid
efter annan uppfångade de en skymt af indianer, som
sprungo åt olika håll, men inga skott skötos från någondera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
