- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
71

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet: Drifvande med strömmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

ningarna, för att icke deras fiender skulle kunna smyga sig
öfver dem.

Då solen fullständigt höjt sig öfver horisonten, vaknade
lilla Dot och kom skrattande och lycklig ut ur kajutan.
Hon slog armarna om sin faders hals och var nära att
kväfva honom med sina kyssar, innan han kunde tala. Hon
var litet blyg för Eådjursfot men lät honom vidröra sin
panna med läpparna, då han yrkade på att få göra det.
Men hennes fader, som älskade henne mera än sitt eget
lif, öfvertalade henne att gå tillbaka in i kajutan, där de
grymma kulorna icke kunde nå henne. Den ljusa
guldglansen från hennes lockar skulle sannolikt erbjuda en
förträfflig skottafla åt dem, som icke hyste barmhärtighet med
barnslighet och oskuld.

Fadern följde henne in i det stora rummet, där han,
såsom han alltifrån resans början plägat göra, tillagade
måltiden åt de andra. Huru allvarligt än läget var, måste
naturens kraf tillfredsställas.

Ingen eld fanns ombord på flodbåten. Eesan företogs vid
en årstid, då det sällan behöfdes för värmens skull, och för
nybyggare var det just ingen försakelse att lefva några
dagar på kall mat. Huru enkla födoämnena än voro,
betraktades de nästan som idel läckerheter. Det simpla bruna
brödet och det kalla fläsket utdelades bland sällskapets olika
medlemmar, hvilkas goda aptit gaf dem en smak, som
hvarken sås eller kryddor skulle hafva kunnat förläna dem.
När någon ville hafva vatten, upphämtades sådant med en
kopp ur floden.

Männen på flodbåten lefde alltjämt i den tron, att det
farligaste anfallet från shavanernas sida ännu återstode.
Efter en kort rådplägning kommo de alla till den slutsatsen,
att det var omöjligt att uppnå Wild Oaks eller närmaste
nybygge förrän följande dag. Flodbåten kunde icke gå
fortare än strömmen, och ännu en natt måste således

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free