Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet: Drifvande med strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
tillbringas på floden. Inom de närmaste tjugufyra timmarna
måste frågan om lif eller död få sin lösning.
Jo Stinger lämnade Eådj ursfot i aktern och gick in i
kajutan, där Bates och Dot voro sysselsatta med att
undanrödja resterna af frukosten. Bland de husgeråd, som de
förde med sig till nybygget, fanns äfven en stor järnkittel
af det slag, som i skogstrakterna begagnas vid kokning af
lönnsocker.
»Jag tror, att den här är bättre än de andra», sade
jägaren med ett leende, medan han vände den fram och tillbaka.
»Till hvad ändamål?»
»Såsom ankare; de kanaljerna hafva stulit vårt, och vi
komma förmodligen, att behöfva ett nytt mycket snart. Jag
skall binda fast repet vid handtaget och lämna det kvar
här, så att det är färdigt att använda vid behof. Ohios
botten är mycket gyttjig, och sedan kitteln rullat omkring
några hvarf, skall den säkert fylla sig själf med gyttja och
hålla igen lika bra som en istadig häst.»
»Den är inte gjord för det ändamålet», sade herr Bates;
»men den tager säkert ingen skada, såvida ni icke lämnar
den kvar på flodens botten.»
»Jag skall binda den säkert, och för den saken är det
ingen fara», sade Jo, hvilken därpå fäste repet vid
handtaget. Det var en tung pjes, som väl lämpade sig för
ändamålet.
Emellertid kände sig Eådjursfot ängslig till mods. Hans
oro gällde icke honom själf, ty om honom kunde med
sanning sägas, att han icke hyste någon fruktan för döden.
Hans tro var, att då den Store Anden fordrade hans lif,
skulle det tagas, och det bekymrade honom föga, om det
skedde på morgonen, middagen eller vid midnatt; han var
beredd när som helst.
Men Ned Preston och Blomman voro säkert i en ytterst
farlig belägenhet. Shavanerna visste, hvar de skulle söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
