- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
77

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet: »Hooh! Hooh! Hooh!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

endast, huru Blomman mumlade för sig själf och stönade
vid den svåra ansträngningen.

»Mig komma», sade han lagom högt, för att Ned skulle
höra honom; »inte vara orolig! Mig komma så fort mig
komma, de’ vilja säga, om mig komma —»

Till sin bestörtning hörde Ned ett högt plaskande jämte
ett stönande, då afrikanen störtade ned i vattnet.

»Död å pina!» mumlade han. »De’ vara någon, som
knuffa mig ned från den gren!»

Hans unge herre visste alltför väl, att fallet berodde
på hans egen drumlighet, men han var i en dödlig ångest
för att minst ett halftjog shavaner skulle rusa till platsen.

»Skynda dig!» ropade han till sin tjänare. »Simma
rakt inåt! Träng dig genom busksnåret! Yi få icke dröja
en sekund.»

»Hvem vara, som vänta?» grymtade gossen, som hastigt
hämtade sig och arbetade af alla krafter för att åtlyda sin
herres befallning. Yinrefvorna och buskarna, som hejdat
kanoten, hejdade äfven honom. Då var det något, som
slog honom på skuldran. Det var stocken på hans egen
bössa, som Ned framsträckte mot den plats, där han antog,
att han befann sig.

»Tag fatt i denna», hviskade han, »så skall jag hjälpa
till att draga dig igenom!»

Blommans fötter rörde vid bottnen, och då han stod
upprätt, räckte vattnet honom till armhålorna. Han fattade
vapnet med båda händerna och ropade till Ned, att han
skulle draga.

Denne tog fotspjärn i den mjuka jorden och drog med
sådan fart, att tjänaren snart låg sprattlande vid hans fötter.

»Mig komma», utropade han, »men hvarför vara nödigt
rycka af en stackars gosses armar?»

»Det vore inte mer än rätt åt dig, därför att du jämt
försöker att spela galen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free