Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet: »Hooh! Hooh! Hooh!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
förmådde. Det var fåfängt att tänka på flodbåten och
Eådjursfot; ingendera befann sig i ett så farligt läge som han
och Blomman.
Den sistnämnde gjorde allt, hvad han kunde, för att
reparera sina dumheter. Han grep med ett fast tag
om sin bössa, han höll sig tätt intill sin herre, hvars
smygande steg voro knappt hörbara. Han afhöll sig från att
tala, ehuru hans hufvud var så nära Neds, att han kunnat
göra det utan fara.
Efter hvad Ned kunde döma, hade de aflägsnat sig
ungefär hundra fot från floden, då de hörde en signal från
en af shavanerna så tätt bredvid, att de stannade helt
ofrivilligt. Signalen bestod af en svag hvissling, så svag,
att ingen, som varit obekant med skogen, skulle hafva anat,
att den betydde något; men då den besvarades af ett
liknande ljud strax till vänster om flyktingarna, kunde man
icke längre misstaga sig på dess mening.
Gossarna stodo lika orörliga som trädstammarna bredvid
dem. Ungefär en famn framför Ned fanns en öppen plats,
som var upplyst af några brutna månstrålar, och
svarssignalen hördes så nära, att han fäste sin blick på platsen i
förhoppning att erhålla någon upplysning om fienderna.
Han fick veta mera, än ban önskade. En
shavankri-gare gick tvärs öfver den delvis upplysta platsen, så att han
tydligt kunde urskiljas.
»Död å jämmer!» hviskade den darrande afrikanen.
»Injanerna vara alldeles tjockt häromkring; mig springa bort.»
»Stanna!» kommenderade Ned med så hög röst han
vågade. »Stå kvar, där du är!»
Under vanliga förhållanden skulle Blomman icke hafva
vågat vara olydig mot sin herre, men nu var han slagen af
skräck och kunde icke förmås att stanna kvar. Då Ned
hörde ljudet af hans steg på de torra lofven, uttalade han
åter hans namn men fick intet svar — gossen var borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
