Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet: »Hooh! Hooh! Hooh!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
gånger större tur, än han förtjänat, men om det denna gång
går honom illa, har han endast sig själf att skylla.»
Han vågade icke dröja utan återtog snart sin flykt
men skred alltjämt framåt med stor försiktighet och brukade
sina ögon och öron till det yttersta. Han insåg, att hvarje
meter, som han vann, var ett stort steg mot räddningen.
Sannolikt skulle hans fiender i dagningen med den största
ifver följa hans spår, och med sina falkögon skulle de
utan den ringaste svårighet med osviklig säkerhet finna
dem. Men ehuru han således väl förstod faran, visste han
också, att en person, som var väl hemmastadd i skogarna,
hade flere sätt att lura till och med sådana blodhundar.
När han blott hunnit så långt, att han vågade öka farten,
skulle han känna sig ganska lugn.
Under de få minuter, som han hvilat, märkte han, att
det började ljusna omkring honom. Natten flydde bort, och
de otaliga fotspår han gjort på sin flykt skulle snart blifva
synliga.
Då Ned icke längre ansåg sig behöfva frukta för några
lyssnare, började han betydligt öka farten; men till sin
missräkning befann han sig plötsligt vid kanten af en liten bäck,
som tydligen flöt ut i Ohio. Den var icke fullt trettio fot bred,
men dess vatten var grumligt, som om det nyligen regnat.
Ned stod några minuter på stranden och stirrade i
vattnet. Som bäckens lopp bildade nästan rät vinkel mot
den väg han skulle följa, måste han gå öfver den, om han
ville fortsätta i samma riktning. Han steg ned i vattnet,
hvilket småningom blef djupare, tills han kommit ungefär
midt i strömmen; men som det icke räckte honom längre
än till midjan, fortsatte han sin väg med större lugn och
var mycket glad, att han kunde skydda sin bössa från att
blifva våt.
»Hooh! Hooh! Hooh!»
Ned hoppade bokstafligen upp i luften, då han hörde
Ellis, Bakhållet vid Ohio. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
