- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
82

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet: »Hooh! Hooh! Hooh!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

detta skrik, som var lika hemskt som en ugglas. Det ljöd
strax bakom honom, och han visste, att det härrörde från
en indian, som sannolikt på detta sätt tillkännagaf för sina
kamrater, att han funnit spåret.

Detta vittnade om stor skicklighet, ty solen hade ännu
icke höjt sig öfver horisonten, och bland träden var dagern
mycket sparsam. Lyckligtvis förlorade den unge jägaren
icke sin själsnärvaro. Han visste, att de utan den ringaste
svårighet skulle följa hans spår till den punkt, där han
stigit ned i bäcken. De kunde äfven stå på den ena
stranden och se, hvar han stigit i land på den motsatta.

»Det vill säga, om jag bryr mig om att stiga i land»,
tänkte Ned och vände sig i detsamma åt höger och följde
bäcken nedåt Ohio, i hvilken den, som vi sagt, flöt ut.
»Den amerikanske indianen är skarpsynt, men han kan icke
följa ett spår genom vattnet, isynnerhet när det är så
grumligt, att han icke kan se bottnen.»

Bäckens lopp förändrades blott obetydligt, och
ynglingen löpte därför stor fara att blifva sedd, medan han
vadade ned mot floden. Den indian, som att döma efter
det egendomliga skriket hade gjort upptäckten, kunde icke
vara långt borta och skulle säkert snart vara nere vid
stranden.

Det var Neds afsikt att icke stiga upp ur floden, förrän
han blef tvungen därtill. Han hade fäst sina ögon på ett
stort träd, som växte några fot nästan vågrätt öfver floden,
därpå småningom höjde sig och slutligen steg lodrätt uppåt.

Då Ned reste sig på tå, kunde han fatta en af
grenarna, och utan särdeles stor ansträngning drog han sig själf
och bössan ur vattnet.

Han hade funnit en tillflyktsort, där ban åtminstone
för tillfället var utom synhåll äfven för indianernas roflystna
blickar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free