Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet: Blomman gör en bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Blomman gör en bekantskap.
l)å Blomman lämnade Ned Preston, drefs lian därtill af
sjelfbevarelseinstinkten. Han trodde, att ingenting
kunde rädda dem, om de stodo kvar, medan indianerna
icke endast voro alldeles i närheten utan alltjämt kommo
närmare. Han försökte därför att rädda sig genom en
hastig flykt.
Han glömde sin skyldighet att stanna hos sin unge
herre, ty han trodde säkert, att Ned aldrig skulle bli i
tillfälle att ställa honom till räkenskap för hans olydnad. Det
var denna tro, som betydligt påskyndade hans steg, då han
lämnade platsen.
Det såg för en stund ut, som om Neds uttryck om sin
tjänare skulle slå in och Blomman räddas genom det slags
blinda öde, som stundom helt oförtjänt ställer sig till barns
och dårars tjänst. Det buller, som han gjorde, då han
trampade på lofven, väckte indianernas uppmärksamhet, och
de följde honom i den tron, att de båda flyktingarna voro
i sällskap.
Medan de smögo sig efter afrikanen, insåg denne
ändtligen, att han var i fara. Han stannade därför helt tvärt
med ryggen mot ett träd. Själf var han så svart som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
