- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
84

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte Kapitlet: Blomman gör en bekantskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

själfva natten, och då han dessutom var inhöljd i
becksvart mörker, skulle knappt en uggla kunnat upptäcka
honom.

Under sådana omständigheter kunde de skarpsynta
sha-vanerna icke finna honom, och om det hade varit tidigare
på kvällen, skulle han hafva haft goda utsikter att kunna
gäcka sina förföljare. Men Blomman kunde icke glömma,
att morgonen tillstundade, och han vågade därför icke dröja
där han var.

Den förskräckte ynglingen hörde tydligt, huru
shavaner-nas försiktiga steg kommo allt närmare. De talade icke till
hvarandra, emedan detta icke var nödvändigt. Från sin plats
kunde Blomman utan svårighet höra det fågellätta trampandet
af mockasinerna.

»Om de komma för nära», tänkte han, »mig göra en
väldig svep med bössan å krossa skallarna på dem; se’n mig
vilja spotta i händerna och springa.»

Lyckligtvis behöfde han icke tillgripa en så förtviflad
utväg. Stegen aflägsnade sig, och det dröjde icke länge,
förrän Blomman insåg, att han utan fara kunde fortsätta
sin väg.

»Mig undra, hvad blifvit af massa Ned», tänkte han.
»Mig hoppas han hafva kommit undan, men nu vara tid
att hvar å en sörja för sig själf; mig hafva gjort allt
mig kunna för honom, å han inte vänta mig göra
nånting mera.»

Om Jo Stinger eller Jim Turner varit i Blommans
ställe, skulle de hafva ansett räddning hart när omöjlig.
Men den förvånande tur, som hittills följt ynglingen,
öfvergaf honom icke heller nu. Då han lämnat sin plats
vid trädet, gick han helt nära förbi några fiender, men
han fortsatte att trefva sig fram på måfå, och då han
stannade för att lyssna efter sina förföljare, hörde han icke
af dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free