Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet: Uppe i trädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
Uppe i trädet.
å Ned Preston fann, att bäcken var så grumlig,
att en shavans ögon omöjligen kunde upptäcka
bans spår, var ban, som vi hafva sett, klok nog att använda
denna omständighet till sin fördel. Han gick ned i vattnet, tills
detta stod honom öfver knäna. Då han nådde ett träd, som
böjde sig ut öfver bäcken, hissade han sig upp i detta och
var nog lycklig att finna ett utmärkt gömställe.
Detta var till och med nästan allt för utmärkt, ty han
kunde icke afhålla sig från den tanken, att den första
indian, som finge se det, skulle misstänka, att det blifvit taget
i anspråk såsom gömställe. Men å andra sidan fanns det
många likadana träd, och Ned själf hade icke märkt dess
lämplighet, förrän han befann sig midt under det.
Som det var den årstid, då löfverket var fullt utslaget,
behöfde han endast sträcka ut sig utefter den öfre sidan af
stammen, ty från denna utgingo en sådan mängd af grenar
med löfrika kvistar, att han icke kunde ses från någondera
stranden. Med en oro, som knappt kan beskrifvas, afvaktade
han utgången af sitt försök att öfverlista de röde männen.
Han behöfde icke vänta länge. Just som ban intagit
sin plats i trädet, hörde han det ugglelika» hooh, hooh, hooh»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
