- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
113

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet: Tecumseh och Rådjursfot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

mens hufvud; valpen är modig, då han har sin knif och
tomahawk och Tecumseh är utan vapen.»

Eådjursfot gick beslutsamt ett par steg framåt, drog
sin knif ur gördeln och räckte skaftet åt höfdingen. Denne,
som förstod meningen med denna rörelse, grep det ifrigt.
Eådjursfot lämnade därpå sin tomahawk åt Jim Turner och
fick i utbyte dennes långbladiga jaktknif. Han omslöt den
med den vänstra handens smala fingrar, intog samma
trotsiga ställning som förut och sade, i det ban såg sin
dödsfiende rakt i ögonen:

»Tecumseh är nu beväpnad på samma sätt som
Eådjursfot; hans ord hafva visat hans förtroende till det hvita folket;
de skola icke göra honom någon skada, om ban lyckas döda
Eådjursfot. De skola stå orörliga, medan ban sliter af hans
skalp — om han kan. Eådjursfot utmanar nu Tecumseh
på lif och död.»

Och nu skulle de hafva utkämpat en af de mest
förtviflade strider, som kunna tänkas, om åskådarne tillåtit det.
Huru den skulle hafva slutat, är omöjligt att säga.
Tecumseh var vig, djärf och stark. Simon Kenton, som kände
honom väl, förklarade honom för en af de farligaste indianer
att möta i en tvekamp, som han sett. I styrka var han
utan tvifvel Eådjursfot öfverlägsen, men den senares
underbara vighet kunde möjligen hafva hjälpt honom att undvika
sin motståndares stötar och att tillfoga denne ett
dödsbringande sår.

De två shavanerna beredde sig till strid, då Jo Stinger
sprang emellan dem.

»Nej, ni få inte! Yi föra inte den här flodbåten för
den sortens affärer! Jag har ingenting emot, att ni två
slåss, men det får inte ske på den här båten. Jag hoppas,
att ni lyda mig.»

Jägaren blandade sig i saken, icke därför att han
fruktade för utgången, utan snarare därför att han trodde, att

Ellis, Bakhållet vid Ohio. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free