Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet: Tecumseh och Rådjursfot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
»Ja, säg honom det», sade Jo Stinger med ett
hånleende, hvars mening Tecumseh icke anade.
»Han var här för en liten stund sedan», sade barnet
på sitt okonstlade sätt; »då gingo vi in i kajutan, och när
vi kommo ut igen, var han borta; vi veta icke, hvar han
är.»
Höfdingen klappade den lilla på den runda kinden,
hälsade höfligt på de andra och steg därefter ned i kanoten.
Därvid sade han något på shavanska språket till sina män.
Den, som skötte årån, förde kanoten ett hvarf omkring
flodbåten. Ehuru Tecumseh var öfvertygad, att Eådjursfot icke
fanns ombord, återstod alltid den möjligheten, att han kunde
hafva klängt sig fast någonstädes på utsidan.
Ingenting kunde dock upptäckas, som gaf stöd åt en
sådan misstanke, och kanoten vände för sista gången stäfven
mot stranden. I det den hastigt sväfvade bort, vände sig
Tecumseh om och ropade till Jo Stinger:
»Tecumseh beklagar eder alla!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
