Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde Kapitlet: En vän i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
En vän i nöden.
huru Blomman blott spelar en anspråkslös roll på dessa
blad, är det tillbörligt, eftersom han fått framträda
på skådeplatsen, att han erhåller en aktningsfull behandling.
Läsaren torde erinra sig, att han lämnades sittande på ett
kullfallet träd vid sidan af en illa beryktad hvit man,
hvilken först narrade honom att döma Simon Girty efter
förtjänst och sedan helt kallt förklarade sig själf vara denne
fruktade öfverlöpare.
Stackars Blomman var alldeles oförberedd på en så
hemsk nyhet, hvilken beröfvade honom förmågan att andas.
Den elake mannen var nog grym att begagna sig af sin
fördel.
»Ja, jag är Simon Girty, och jag har lefvat bland
indianerna i mer än tolf år. Hela denna tid har jag
uppbjudit all min förmåga för att hämnas på det hvita folket för
hvad det tillfogat mig. Det var general Lewis, som slog
sönder sin käpp på mitt hufvud och körde ut mig ur sitt
tält, ehuru jag icke gjort något ondt, och det var öfverste
Crawford, som narrade ifrån mig en liten syssla, vid hvilken
jag fäst mina förhoppningar. Jag har tagit en fruktansvärd
hämnd på Crawford, och general Lewis är död, så att äfven
den räkningen kan anses kvittad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
