Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde Kapitlet: En vän i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
kvinnor än dåliga. Det är onaturligt, att du skall tillbringa
all din tid bland indianer, och en gång blir du trött därpå.»
»Aldrig!» utropade Girty med en fruktansvärd ed.
»Jag är en indian till min natur. Jag kan aldrig glömma
eller förlåta en oförrätt. Jag bar en väldig räkning att
uppgöra med min ras, ocb bela mitt lif räcker inte till för
att få den kvittad.»
Kenton kände sin forne kamrat för väl för att göra
någon invändning. Han lade sin band förtroligt på hans
skuldra och sade:
»Nå, nå, gamle vän, reta icke upp dig! Jag vet, huru
du känner det, men det kommer icke alltid att förbli på
det sättet. Det skall komma nätter, då du ligger i din
koja och lyssnar till regnets prassel bland löfven eller
vindens tjutande bland träden, då du hör rösterna af dina
gamla vänner långt borta bland Pennsylvaniens kullar; då
skall du finna, att du måste springa ur din bädd och rusa
tillbaka öfver berg och floder och aldrig stanna, förrän du
nått den gamla härden. Då kan du behöfva en vän, och
du skall finna en sådan i Simon Kenton eller Simon Butler,
såsom jag brukade kalla mig själf med anledning af den
där lilla historien för många år sedan.»
»Jag tviflar inte på det», sade Girty med sänkt röst
och visade sig rörd öfver gränsjägarens vänlighet; »men var
säker på, att jag aldrig kommer att taga din vänskap i
anspråk. Såret har blifvit för djupt inbrändt; om du vill
göra mig en tjänst, så tala aldrig mera därom.»
»Nåväl, låt det då vara slut med den saken, men jag
har en liten ynnest att bedja dig om.»
»Hvad är det?»
»Jag tänker gå nu och vill taga den där gossen
med mig.»
Öfverlöparen vände på hufvudet och betraktade den
skälfvande fången, som om han nu först märkt, att ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
