Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde Kapitlet: Väntan och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
»Något så rosenrasande har jag aldrig varit med om
förr», mumlade han. »Förra natten voro Eådjursfot,
Blomman och jag tillsammans, och nu vet ingen af oss, hvad
som blifvit af de andra. Det är mer än sannolikt, att
Blomman blifvit tomahawkad, men förmodligen har shavanen
slagit sig igenom; det gör han alltid. Jag är ett godt
stycke hemifrån, och det bästa jag kan företaga mig är att
styra kosan till Wild Oaks och anteckna detta vårt företag
såsom det mest misslyckade i världen — hvad är det?»
Flere gånger inbillade ban sig, att han hörde ett sorl
af röster. Han lyssnade uppmärksamt och vände sitt öra
åt alla kompassens väderstreck för att upptäcka, hvarifrån
ljudet kom.
»Det finns människor i närheten», sade han för sig själf
och reste sig försiktigt upp, »och jag misstänker starkt, att
jag vet, hvilka de äro.»
Han smög sig några steg framåt och upptäckte icke
blott de talande utan hörde äfven, hvad de yttrade.
»Hvad som förefaller mig besynnerligt», sade den ene,
»är att du och den unge herrn icke höllo tillsammans. Då
kanaljerna äro så talrika, att vi kunna höra dem surra om
öronen, bruka Boone och jag alltid hänga tätt tillsammans
för att kunna hjälpa hvarandra, och det borde ni också
hafva gjort.»
»De’ vara svårt att förklara allting, så de’ blifva tydligt,
helst då folk, som man förklara för, inte vara mycket klyftigt;
men mig ofta hafva sagt massa Ned, att om han inte följa
mina obstruktioner, ban komma i svårigheter. Mig gå helt
lugnt framåt för att visa honom vägen (å oss emellan ban
vara mycket rädd), då han lämna mig å slinka undan, innan
mig kunna hejda honom.»
»Här är han i alla fall, och vi skola låta honom själf
förklara saken.»
»Nådige himmel!» utropade Blomman, förvånad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
