Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Kapitlet: Huru det gick till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
upp till ytan i närheten af stafven, just som flodbåten åter
»såg upp» för ankaret. Han höjde dock endast näsan
öfver vattenytan för att få luft. Men den unge shavanen hade
ännu en utomordentligt svår uppgift, och för hvilken annan
som helst skulle den hafva varit omöjlig. Och med all sin
stora skicklighet skulle ban icke hafva lyckats, om icke Jim
Turner på ett så klokt sätt understödt honom.
Som Jo Stinger hade fått på sin lott att mottaga och,
så att säga, underhålla höfdingen, kunde denne naturligtvis
icke göra någonting annat. Hvarje försummelse i den
vägen skulle hafva ådragit honom den listige höfdingens
misstankar och kanske gifvit honom ledning i hans
efterspaningar. Turner, som följde dem omkring på flodbåten,
uppträdde endast såsom en föga intresserad åhörare. Men då
Tecumseh nalkades fören eller aktern, förstod Jim att genom
en lindrig hosta eller nysning gifva Eådjursfot, som
befann sig i vattnet, en lika osviklig upplysning, som om det
skett genom våra dagars telefon. Och han gjorde det på
ett så naturligt sätt, att icke ens en yrkesdetektiv skulle
hafva genomskådat honom.
Det farligaste ögonblicket var det, då kanoten gjorde
sin rund omkring flodbåten. Jägaren hade icke varit beredd
på detta, och hans hjärta stod nästan stilla, men
Eådjursfot var, som läsaren redan vet, situationen vuxen, och med
en fruktansvärd hotelse på sina läppar återvände den
rasande Tecumseh till sitt folk för att afsluta sina
förberedelser till anfallet på flodbåten.
Det kan icke förnekas, att Jo Stinger hade kränkt
va-penhvilan, ty i stället för att låta allt förblifva i samma
läge, ända tills det slutliga afgörandet blifvit kändt, hade
han låtit Eådjursfot undkomma. Men vill någon af läsarne
fördöma detta hans handlingssätt?
Under hela sin långa erfarenhet såsom gränsjägare hade
Jo Stinger sett många sällsamma saker, men aldrig i sitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
