- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
144

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Kapitlet: Huru det gick till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

»Fanns någon plats där, som Tecumsehs ögon icke
kunde se? Hade valpen icke varit större än ett bi, skulle
han hafva funnit honom.»

»Yar han icke dold i vattnet?»

»Den mindre kanoten rodde rundt omkring den större;
om valpen var i vattnet, hade han gått till bottnen.»

Det fanns icke längre någon anledning att bestrida de
öfverraskande nyheter, som Tecumseh medförde och hvilka
alla bekräftades af de krigare, som åtföljt honom.

Med sin vanliga försiktighet och skicklighet banade
Rå-djursfot sig väg utefter stranden, tills han utan fara kunde
lämna vattnet. Därpå smög han sig in i småskogen, där
ban åter gjorde halt en stund, innan han vågade sig längre
från stranden.

Han såg, att flodbåten dref med strömmen, och han
visste, att de flesta indianerna skulle hålla jämna steg
med den för att icke lämna den ur sikte. En del skulle
visserligen genomsnoka skogarna för att söka efter honom,
men han fruktade dem icke särdeles mycket.

Så snart han fått tillräckligt svängrum, kratsade han
skottet ur sin bössa och laddade om den, så att den var
färdig att användas. Han förvissade sig om att knifven och
tomahawken voro på sin plats och smög sig därefter några
meter längre upp från stranden. Slutligen vågade han resa
sig upp men kastade sig i samma ögonblick bakom ett träd.

Det var icke en sekund för tidigt, ty knallen från en
bössa hördes ögonblicket därefter, och kulan gick så tätt
intill Eådjursfots hufvud, att den, som skjutit, var alldeles
säker, att han blifvit träffad, och rusade fram under vilda
förbannelser.

Den skjutande var Simon Girty, hvilken känt igen
Rå-djursfot och äfven själf var väl känd af denne. Då
öfverlöparen hade kännedom om det hat, som ynglingens egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free