- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
148

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde Kapitlet: Rådjursfot är åter sig själf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

och. han fördjupade sig åter i skogen för att komma
förbi indianerna. Det var där ban skulle söka sina unga
vänner, ty de skulle antagligen icke våga nalkas sina fiender.
Det var till och med sannolikt, att de voro ett godt stycke
bakom eftertruppen och tämligen långt aflägsnade från
stranden.

Sedan shavanen kommit till en plats, som låg minst
tvåhundra meter från floden, stannade han vid ett stort träd.
På sin väg hade ban icke märkt några spår af mockasiner,
men de röda männen kunde icke vara långt borta. Han
lyssnade ifrigt men hörde intet ljud, som kunde vägleda
honom, och han återtog därför skyndsamt sin gång.

Ett stycke längre fram vek han af åt vänster för att
komma ned till floden; då kom han till ett fuktigt ställe,
där marken var mjuk. Ehuru han icke behöfde frukta, att
hans spår skulle förråda honom, undvek han alltid sådana
ställen, och i enlighet med denna vana tog han ett par steg
tillbaka och samlade sig till ett språng, hvarigenom han
skulle komma öfver det fuktiga stället. Just i det
ögonblicket märkte han, att någon hade varit där före honom.

Han såg ett märke efter en sko, hvilket utvisade, att
den person, som burit den, aflägsnat sig från floden.
Eådjursfot undersökte spåret närmare och fann, att det var
alldeles färskt.

Den ende hvite man, som, efter hvad han visste, fanns
i grannskapet, var Simon Girty, men denne bar mockasiner
liksom indianerna. Just nu fick den unge shavanen se några
andra spår, hvilka han genast igenkände såsom härrörande
från Ned Preston och Blomman, hvilka således hade en hvit
jägare i sällskap.

Eådjursfots hjärta hoppade af glädje, då ju denna
upptäckt innebar, att hans vänner voro i godt förvar. Han
följde spåret, så fort ban kunde, och inom mindre än fem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free