- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
151

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde Kapitlet: Rådjursfot är åter sig själf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

som helst. Sedan Eådj ursfot fått veta, hvad han önskade,
drog han sig försiktigt tillbaka från stranden och återvände
till trädstammen, där han lämnat sina unga vänner.

Kenton hade ännu icke återvändt. Shavanen satte sig
ned på trädstammen och berättade, hvad han sett, samt
förklarade, att man icke kunde hysa det ringaste tvifvel om
hvad deras fiender hade för afsikter.

»Därom har jag icke ett ögonblick haft några
tvifvelsmål», sade Ned.

»Inte mig heller», tillade Blomman.

»Tvifvel om hvad?» frågade Bådjursfot och vände sig
hastigt till den senare.

»Att-att-att mig inte tvifla, att mig tvifla— mig gärna
vilja veta, hvarför vara nödigt, att ni göra mig frågor.»

»Om flodbåten finge vara i fred», sade Ned, i det han
vände sig till Bådjursfot, »skulle den icke hinna fram till
"Wild Oaks förrän i morgon; shavanerna hafva således så
god tid de kunna önska. Hurudan natt få vi?»

Ynglingen hade, såsom läsaren minnes, redan tidigare
på dagen studerat väderlekstecknen, och han svarade:

»Yi få intet månsken; det blir lika mörkt som förra
natten, då vår kanot låg i skuggan af stranden.»

»Kenton sade detsamma, och det är således tämligen
säkert. Mörker kan vara en god sak ibland, men det kan
bli olycksbringande i natt för dem, som äro på flodbåten.»

Bådjursfot nickade till tecken, att han var af samma
mening. Sedan han därefter förvissat sig om att han och
hans vänner icke behöfde frukta att blifva störda, framtog
han sin lilla bibel, som han alltid hade gömd under
jaktskjortan. Ehuru den varit länge under vattnet, var den
icke ens fuktig, då han tog fram den. Den var nämligen
inlindad i oljeduk för att skyddas mot väta.

Det var den bok, som fru Preston hade gifvit honom,
och han skulle icke velat utbyta den mot all världens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free