- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
159

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde Kapitlet: Den flygande pilen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

Nu var det Eådjursfots tur att protestera.

»Eådjursfot föddes i skogarna, och han ser endast det,
som den Store Anden visar honom.»

»Då visar han er i alla fall bra mycket. Men vi skola
icke längre disputera om den saken. Låtom oss taga en
öfverblick öfver floden här.»

De funno, att de nu voro så nära flodbåten, att den
unge krigaren var öfvertygad, att han kunde göra skottet,
men han föredrog att gå något närmare för att vara ändå
säkrare på sin sak.

»Vore det icke bäst, att ni hade ännu ett bref och en
pil färdiga», frågade Kenton, »så att, om det första skottet
misslyckas, ni kunde göra ett nytt försök, innan kanaljerna
komma öfver er?»

»Om Eådjursfot hade en bössa, kunde han skjuta bom.»

»Det är bra; jag har intet mera att säga.»

De stannade endast ett par minuter, hvarefter Kenton
efter deras öfverenskommelse skyndade förut och genast
försvann i skogen, medan shavanen nästan lika hastigt följde
efter, men alltjämt höll sig utom synhåll för sin vän.

Shavanen hade icke gått femtio famnar på detta sätt,
då hans öra uppfångade ljudet af en syrsas knarrande. Han
hörde det endast en gång, men det var nog; det var ett
tecken från Simon Kenton, att ynglingen icke fick komma
ett steg närmare.

Eådjursfot stannade och smög sig genast ned till
flodstranden, där han med det själfförtroende, som aldrig svek
honom, ögonblickligen grep sig an med att afsända pilen
med dess budskap. Den största svårigheten var att få fritt
svängrum för bågen, ty växtligheten icke endast betäckte
marken ända ned till floden utan hängde äfven ut öfver den.
Han blef därför tvungen att taga ett par steg ut i vattnet.
Han fattade nu bågen på midten med den högra handen,
medan han höll pilen löst i sin vänstra. Med den ena foten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free