Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Kapitlet: En natt utan måne och stjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Hela eftermiddagen ströfvade några af de skickligaste
rödskinnen genom skogarna på Kentuckystranden, ifrigt
jagande efter Eådjursfot, hvilken, såsom de trodde, måste finnas
någonstädes i grannskapet. Endast en af krigarne lyckades
påträffa honom. Yid »mönstringen» svarade denne krigare
icke, då hans namn uppropades, och syntes aldrig mera
till.
Allt efter som aftonen framskred, visade det sig, att
spådomarna angående vädret skulle besannas. Himmeln blef
småningom höljd med moln, och det var omöjligt att märka,
när solen gick ned. Under det att mörkret var högeligen
efterlängtadt af våra vänner, för att icke säga oumbärligt
för framgången, fruktade de, att natten skulle medföra åska
och blixtar. Dessa skulle vara lika olycksbringande för deras
plan som det klaraste solsken.
Men då aftonen kom, visade det sig, att natten skulle
blifva alldeles sådan, som de önskade. Ingen måne, inga
stjärnor och icke heller några blixtar syntes till. Ehuru
sommardagen varit mycket kvaf, syntes icke ens dessa
ljudlösa blixtar vid horisonten, hvilka eljest äro så vanliga under
denna årstid. Luften var något afkyld, men det var i alla
fall tillräckligt varmt, för att man skulle kunna sofva under
bar himmel utan betäckning.
Då skymningen inträdde, sköt en kanot ut från
Kentuckysidan och styrde till den motsatta stranden. I båten sutto
två krigare, af hvilka den ene skötte årån, medan den andre
satt i aktern med armarna korsade öfver bröstet, som om
han varit en förnäm herre, som för sitt nöjes skull lät ro
sig af en slaf. Det var en egendomlig tillfällighet, att den
sysslolöse var Tecumseh och att roddaren var samme krigare,
som rott honom ut till flodbåten. Äfven kanoten var
densamma. Men det var en viktig olikhet, att det nu icke
fördes någon fredsflagga, ty de hade intet ärende till de
hvita. Alla underhandlingar hade afbrutits, då Tecumseh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
