- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
186

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Kapitlet: »Farväl!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

sägas, att våra vänner hade sitt öde i sina egna händer.
Med sådana vägvisare som Jo Stinger, Jim Turner och
Rådjursfot behöfde de icke frukta att gå vilse. De styrde
kosan söderut, tills de aflägsnat sig minst en half mil från
Ohio, hvarefter de begåfvo sig raka vägen till Wild Oaks.
At Kenton, Ned och Blomman ägnade de icke en tanke.
Deras tjänster behöfdes icke, och de hade endast att sörja
för sig själfva.

De vandrade oafbrutet hela natten, och männen turade
om att bära lilla Dot, hvarvid de stundom voro nära att
komma i gräl om denna angenäma rättighet. Då morgonen
inbröt, hade de tillryggalagt många mil, och sedan de gjort
en kort rast för att intaga en lätt frukost, fortsatte de åter
marschen med oförminskad skyndsamhet,

Då dagen nalkades sitt slut, uppnådde de det lilla
ny-bygget Wild Oaks, utan att någon af sällskapet fått så
mycket som ett hufvudhår skadadt. Ned och Blomman
kommo efter i skymningen, men Kenton hade skilts från
dem några timmar förut. Han hade lofvat att träffa Boone
så snart som möjligt, och sedan han öfvertygat sig om att
emigranterna blifvit räddade, skyndade han till
Boones-borough.

Shavanen Rådjursfot hade sagt farväl till sina vänner
i Wild Oaks, såsom han gjort många gånger förut, då han
begifvit sig ut på sina ensliga ströftåg i skogarna. Man
trodde icke, att han skulle vara länge borta, men ingen vid
detta nybygge skulle någonsin mera få se honom.

Han sade några ord till Ned Breston, hvilket föranledde
denne att följa honom ett stycke på väg in i skogen, där
de voro utom synhåll från nybygget. De hade fattat
hvarandras händer och sågo hvarandra stadigt i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free