- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
9

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nikolaus I dör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och harm öfver de nya idéerna bland den ryska aristokratien,
och vid denna tid var det aristokratien allena, som ledde allmänna
omdömet. Den stödde alla Nikolaus’ förutfattade meningar,
ja gick till och med ännu längre, och säkert är, att ingen var
djärf nog att säga honom, att han gick för långt och att världen
måste gå framåt på utvecklingens och frihetens väg.

Men trots denna brist i hans eljest storslagna sinnelag insåg
kejsaren till fullo, att hans land till en viss grad borde följa
vetenskapens, litteraturens och politikens utveckling inom det öfriga
Europa. Hvad han fordrade var att få reglerande leda denna
utveckling, och däri låg hans misstag. Människosinnet kan icke
behandlas som en soldat under exercis. Man måste låta det
behålla en viss latitud af kritik och frihet, om också blott för att
neutralisera dess sträfvan efter oberoende. Detta kunde ej
kejsaren medgifva. Han betraktade litterärt folk som ett
syndastraff och var mycket ömtålig, när pressens omdömen gingo
emot hans regering, medan han var fullkomligt likgiltig, då de
berörde hans egen person — en egendomlig blandning af stolthet
och känslighet, som ingen, som icke nära kände honom, kunde
förstå.

I sitt privata lif var Nikolaus I framför allt en gentleman. Sin
gemål var han ömt tillgifven, och alltid och vid hvarje tillfälle
behandlade han henne med aktning och uppmärksamhet. Han var
icke, såsom hans son, någon fruntimmerskarl. Den enda liaison
han hade, och som var allmänt bekant och icke blott misstänkt inom
societeten, var hans kärlek till mademoiselle Nelidov, en af
kejsarinnans hofdamer, hvilken lyckats fängsla honom genom sitt
intelligenta och vänliga väsen, och som å sin sida älskade honom
såsom få män blifvit älskade af en kvinna.

Mademoiselle Nelidov var en märklig person. Få torde ha
blifvit begåfvade med sådan fin takt, sådan intelligens, sådan
skarpsinnighet och sådan förmåga af själfuppoffring, som hon
under hela sin långa lefnad lade i dagen. Hennes förtroliga
förhållande till kejsaren räckte i många år, och icke en enda gång
tillät hon sig i minsta mån brista i skyldig vördnad gent emot
kejsarinnan eller att på något sätt framhäfva sig. Hon var alltid
ödmjuk i sin hållning inför denna, alltid undergifven, aldrig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free