Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Alexander II på tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan och gjorde henne till sin hustru. Hertiginnan de Morny
var deras enda dotter.
Österrike var vid Alexander II:s kröning representeradt af
furst Esterhazy, hvilkens underbara diamanter, som prydde hans
ungerska dräkt, väckte ett oerhördt uppseende. Englands
representant var lord Granville, hvars bal var en af de mest lysande,
som gåfvos under tiden för festligheterna. Belgien hade skickat
fursten af Ligne, hvilken, ehuru han var sitt lands främste man,
måhända icke var så varmt välkommen som han skulle varit, om
icke hans gemål varit född polska, en furstinna Lubomirska.
Preussen hade sändt prins Fredrik Wilhelm, som längre fram blef
det förenade Tysklands förste tronföljare. Och i sanning,
ingenting fattades för att göra detta lysande skådespel i ordets
egentligaste mening minnesvärdt.
Sköna kvinnor förhöjde äfven glansen med sin närvaro, och
främst bland dessa voro kejsarens båda systrar, storfurstinnorna
Maria och Olga Nikolajevna, den senare förmäld med kronprinsen
af Würtemberg, samt hans svägerska, den intagande prinsessan
Alexandra af Sachsen-Altenburg, gift med storfurst Konstantin.
Porträtten kunna blott gifva en svag föreställning om hennes
utomordentliga skönhet och underbara behag. I flere år var hon
en framstående stjärna vid hofvet, där hennes gemål äfven
innehade en framskjuten ställning och utöfvade stort inflytande på
sin broder, som ofta inhämtade hans råd och mening. Han
ansågs befrämja liberala reformer och var därför illa omtyckt af det
gammalryska partiet. Trots vissa farhågor aflöpte
kröningshögtidligheterna på ett lysande sätt och utan att det hakade på något
håll. De hade i viss mån bidragit till att minska det spända
förhållande, som varit rådande mellan hofven i Paris och Petersburg,
alltsedan Napoleon bestigit franska tronen. Hertig de Morny
hade lyckats vinna Alexanders ynnest, hvilken alltid var ytterst
mottaglig för den konversationstalang och sådant småprat, hvari
halfbrodern till Frankrikes härskare var en fulländad mästare.
Han skulle gärna velat behålla Morny såsom ständig ambassadör
i Petersburg, och furst Gortjakov — som redan då stod i spetsen
för utrikesangelägenheterna i Ryssland — skulle varit glad, om
så hade blifvit händelsen. Förhållandet mellan de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
