Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Anekdoter om kejsarfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wilhelm af Preussen, den blifvande kejsar Wilhelm I, och till
honom plägade hon anförtro sig, när helst hon fann några
svårigheter i sin väg. Dessa båda förblefvo nära vänner ända till
kejsarinnans död, och vänskapen fortsattes af Alexander II, hvilken
alltid stod på intim fot med sina preussiska onklar och nästan
alltid gynnade ett politiskt närmande till Tyskland.
Som jag redan nämnt, hade kejsar Alexander tre bröder. Den
äldste af dessa, storfurst Konstantin Nikolajevitj, var en mycket
märklig man. Synnerligen intelligent, hade han erhållit en
sorgfällig uppfostran, och med en inom furstliga hus sällsynt ifver
hade han sökt tillgodogöra sig denna uppfostran och ytterligare
utvecklat de gåfvor, naturen slösat på honom. Han hade starka
liberala tendenser och var sin broders rådgifvare i de stora
reformer, som följde på lifegenskapens upphäfvande. Med visshet
kan sägas, att utan honom de lifegnes frigörelse icke så snart
kommit till stånd. Det var han, som gaf monarken anvisning
på de män, som kunde hjälpa honom att bringa hans ädelmodiga
planer till verkställighet, och som understödde dessa trots det
häftiga motstånd de rönte. Det var genom honom, som alla de
olika kommittéer kommo till stånd, i hvilka han presiderade, och
det var han, som intalade kejsaren att till en ansvarsfull post inom
inre departementet utse Nikolaj Miljutin, broder till den
blifvande fältmarskalken Dmitrij Miljutin. Denne förstnämndes
bemödanden, understödda af den berömde Samarin och af furst
Tjerkasskij, hade man hufvudsakligen att tacka för de
viktigaste reformerna under Alexander II:s regering.
På samma gång var storfursten den mest uppburne och den
mest hatade man i hela riket. Det gammalryska eller
konservativa partiet förklarade honom vara en farlig radikal, medan
liberalerna höjde honom till skyarne för det mod han visat genom
att förmå sin broder att införa Ryssland på de nödvändiga
reformernas väg och fortsätta Peter den stores verk genom att
upplyfta det till jämnhöjd med öfriga europeiska nationer. I
hans hem kunde man träffa alla intelligenta män i Ryssland, vare
sig de hade någon officiell rang eller icke. Han var den förste,
som försökte bryta den byråkratiska ring, i hvilken landet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
