Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Anekdoter om kejsarfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inspärradt, den förste som försökte få bort tjin[1], denna
landsplåga för Ryssland. Han hade en statsmans alla instinkter,
ehuru han genom riktningen af sin uppfostran icke kunde
medgifva, att en statsman kunde inverka på sin nation mot dess
härskares önskningar, och menade, att det var denne härskare allena
det tillkom att afgöra hvad som vore nyttigt eller skadligt för
folket. I sitt innersta hjärta afundades han hemligen sin
broder och skulle gärna ha velat vara på dennes plats. Han blef
också af sina fiender anklagad för att hysa ärelystna planer mot
sin laglige suverän; men detta var en absurditet, ty storfursten
var framför allt annat en Romanov, som endast tänkte på sin
ätts bästa och hyste dess vördnad för sitt öfverhufvud. Men
hvad han nog gärna skulle hafva önskat, var, att han fått sig
tilldelad mera officiell myndighet, än hvad som var händelsen.
Omsider blefvo emellertid storfurstens styresmannaegenskaper
satta på prof. Han skickades som ståthållare till Warschau,
då revolutionsbråket där började antaga hotande former. Man
hoppades att genom liberala reformers genomförande och
införande af ett slags autonomi under ledning af en medlem af
kejsarfamiljen kunna afvärja den annalkande stormen. Konstantin for
till Warschau med sin sköna gemål, och slog där upp sitt hof
och båda försökte de göra sig populära bland alla klasser,
hvarvid de till och med läto döpa en son, som där föddes, med det
polska namnet Viatjeslav. Och ännu mer, för att ytterligare
betona den fredliga mission han åtagit sig, inkallade han till chef
för sin ministär en af de sällsynta polacker, som verkligen
förstodo sitt lands kraf, markis Wielopolski.
Allt detta blef förgäfves; upproret bröt ut, Wielopolski måste,
ett föremål för allmän afsky och höljd af förbannelser, fly från
Warschau, man sköt på själfve storfursten, och denne nödgades
erkänna, att hans försök till en konstitutionell styrelse vid
Weichselns stränder hade misslyckats. Han återvände till Petersburg,
där han fann sitt forna inflytande öfver brodern väsentligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
