Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Storfurstinnan Helena Pavlovnas inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samkväm gaf sig luft, nådde själfva kejsaren, som en gång gjorde
sin svägerska allvarliga förmaningar härför, och att han då af
henne fick det stolta svaret: »Il vaut mieux pour vous, Sire,
qu’on cause chez moi tout haut, plutôt que de conspirer chez les autres
tout bas.»
Emellertid blef hon tvungen att efter dessa klagomål något
lägga band på sig, när hon ville uttala sina meningar, och
det var först då hennes nevö uppsteg på tronen, som hon började
spela en öppen roll inom politiken och däri vinna verkligt
inflytande. Hennes palats blef snart en härd för liberalismen, sådant
detta begrepp då fattades, och säkert är, att hennes
aftonsamkväm, till hvilka hvarenda betydande person i Ryssland,
hoffähig eller icke, var inbjuden, voro af stort gagn för Alexander II,
som fann det praktiskt att i sin tants hem sammanträffa med
personer, hvilka det varit honom nästan omöjligt att annorstädes
komma till tals med.
Bland andra sina stora egenskaper ägde storfurstinnan Helena
den sällsynta förmågan att upptäcka och uppskatta folk af
verklig förtjänst. »Elle se connaît en hommes», var det omdöme, som
fälldes om henne af Bismarck, hvilken äfven förstod konsten att
bedöma personers förtjänster. Hennes klara hjärna var icke
grumlad af några fördomar, ehuru hon visserligen icke
underskattade den viktiga roll dessa spelade i världens domar. Hon
stod fullkomligt öfver dessa domar, äfven då de gingo ut öfver
henne själf. Sålunda sviktade hon aldrig i sin vänskap för
Nikolaj Miljutin trots de insinuationer, som i Petersburgsocieteten
framkastades angående denna vänskap — insinuationer, för hvilka
prinsessans höga moraliska karaktär borde hafva skyddat
henne.
Förunderligt nog, den som varmast försvarade storfurstinnan
mot detta förtal, var själfva kejsarinnan Maria Alexandrovna.
Hon tyckte ej om sin tant och sympatiserade ej med hennes
åsikter, men hon hade en stark känsla för rättvisa och ansåg dessutom,
att hon genom sin ställning såsom den första damen i riket
var pliktig att skydda den andra för oförtjänt chikan. Hon
samtyckte därför till att sammanträffa med Miljutin en afton,
och sedan denne blifvit presenterad för henne, mottog hon honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
