Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Adlerbergarne och Sjuvalovarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket olika uttydningar, och några sågo däri en önskan att
lugna grefve Adlerberg med afseende på monarkens planer och
dennes afsikt att icke sätta Romanovernas krona på den kvinnas
hufvud, för hvars skull han så djupt kränkt sin första gemål och alla
dennas barn. Men den kloke ministern insåg till fullo, att ett
sådant beslut, om det ock verkligen var fattadt, icke skulle komma
att vidhållas, och faktiskt var det endast dödens mellankommande,
som hindrade att han fått rätt i sina farhågor.
Grefve Adlerberg hade äktat en fint bildad dam, som endast
begagnade sig af sin höga ställning för att göra godt. Hon var
född Poltavtsov och syster till fru Skobelev, den berömde
generalens moder. Grefvinnan Adlerberg höll en tid öppen salong och
hennes bjudningar voro en af glanspunkterna i det Petersburgska
sällskapslifvet under vintersäsongen. Musiken var föremål för
hennes varma intresse, och alla berömda sångare och sångerskor,
som besökte den nordiska hufvudstaden, kunde man få höra vid
hennes tisdagsmottagningar. Dessa voro mycket lysande och
animerade, och där fick man se allt hvad staden ägde af rikedom,
skönhet och fin ton. Bjudningarna till dessa voro ifrigt
eftersökta och lika lifligt accepterade. För hvar och en hade
värdinnan ett älskvärdt ord och småleende, och ingen hade kunnat tro,
att den dag skulle komma, då samma personer, som nu trängdes
i hennes höga salar, skulle öfvergifva dem och glömma all den
vänlighet de rönt vid dessa mottagningar.
Så var det emellertid, ty grefve Adlerbergs höga ställning räckte
endast så länge Alexander II lefde. Hans efterträdare hade
alltid bittert hatat ministern för kejserliga hofvet. Väl
underrättade personer tillskrefvo detta en episod i storfurstens lif,
hvarvid den unga furstinnan Mestchersky spelat en roll. Denna
— som var hofdam hos kejsarinnan — hade väckt en våldsam
passion hos storfursten, som på den tiden icke hade några utsikter
att någonsin få uppstiga på tronen, och han ville gifta sig med
henne. Men hans broders död jämte den förändring i hans
ställning, som därmed följde, gjorde ett slut på alla dessa planer.
Grefve Adlerberg var den förste att framhålla för kejsaren, att
hans eventuelle efterträdare måste ingå en giftermålsförbindelse
i enlighet med sin rang, och yrkade kraftigt på uppfyllandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
