Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Adlerbergarne och Sjuvalovarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den aflidne tsarevitjs sista önskan att se sin broder förenad
med prinsessan Dagmar af Danmark, som han stod i begrepp att
gifta sig med, när hans sjukdom kom emellan och grusade alla
hans planer. Och grefven gick ännu längre. Han öfvertalade
en rik, i societeten välkänd man, herr Paul Demidov, att gifta
sig med furstinnan Mestsjerskij, för hvilken han förklarade, att
hon måste uppoffra sig för Rysslands och kejsarfamiljens bästa.
Den unga damen visade sig förstående, och trots storfurst
Alexanders alla böner lät hon viga sig vid Demidov. Hon dog i
barnsäng året därpå, och tronföljaren samtyckte omsider till
giftermålet med prinsessan Dagmar, hvilken han sedermera så varmt
älskade; men han förlät aldrig grefve Adlerberg, att denne en
gång gått honom i vägen, och hans första åtgärd, då han blef
kejsare, var att afskeda sin faders och farfars gamle tjänare.
Och hvad mer är, han förfor därvid på det mest brutala sätt.
Det var alldeles öfverflödigt att skicka bud till grefven med
befallning att genast aflämna alla de statshandlingar han hade i
sitt förvar eller, en ännu värre förolämpning, att tillsätta en
kommitté för anställande af undersökning af den aflidne kejsarens
civillista, hvilken grefven förvaltat. De, som rådde Alexander
till denna åtgärd, fingo stå där med skammen, ty affärerna
befunnos vara i fullkomlig ordning; ja, ministern för den kejserliga
hofförvaltningen hade till och med gjort besparingar uppgående
till 380 millioner rubel. Men blotta underrättelsen om, att en
sådan granskning skulle komma att äga rum, var en tillräcklig
anledning för alla, som oupphörligt umgåtts i det Adlerbergska
hemmet, att vända familjen ryggen och aldrig vidare besöka den.
Grefven, som bättre än de flesta kände människonaturen, berördes
ej af detta omslag, och ingen kunde hafva ådagalagt en lugnare
och värdigare hållning.
Han lefde ännu omkring sex år, sedan han lämnat den
politiska arenan, men han hördes aldrig yttra ett enda ord af klagan
öfver den behandling han fått röna. Då han dog, hade hans lik
knappt hunnit kallna, förrän en rättsfunktionär, skickad af
kejsaren, infann sig för att försegla den förre ministerns alla papper,
och man förunnade hans änka knappast nödig tid för att hinna
flytta ut från det hus, där hon under hela sitt äktenskap bott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
