Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Petersburg före kriget 1877—1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tiden då hon var allsmäktig. Hon hade ännu kvar en liten krets
af gamla vänner, som nästan dagligen besökte henne, och genom
dem stod hon i beröring med den värld, inom hvilken hon varit en
ledande.
Grefvinnan hade ett bête noire, och det var den bekanta fru Olga
Novikov. Stackars »O. K.»[1] anade icke, hvilken antipati hon
väckte, utan trodde alltid att hennes verksamhet till förmån för
den slaviska saken och hennes inflytande öfver Gladstone
högeligen uppskattades af grefvinnan Antoinette; men denna hade ett
alltför starkt sinne för humor för att icke finna, att fru Novikov
endast gjorde sig löjlig och, hvad som var värre, därmed äfven drog
löje öfver själfva landet. »Je déteste ces ambassadeurs
volontaires en jupon», brukade hon säga, och hon hade icke så orätt.
Den roll, som spelades af den alltför berömda furstinnan Lieven,
kräfver en mycket förnäm dam, och en sådan med stor
förmögenhet eller hög ställning, för att icke gifva anledning till smädeligt
tal och ironiska löjen och kommentarier, och »O. K.» ägde inga af
dessa förmåner. Det kan ännu ifrågasättas, huruvida furstinnan
Lieven nu för tiden kunnat skapa sig en ställning lik den hon intog
i London och Paris. Societeten var då en helt annan, och färre
utbördingar hade då upptagits i fårahuset; folk af god härkomst
och hörande till de »upper ten thousand» kunde ännu göra anspråk
på makt och inflytande, helt enkelt på grund af att de befunno
sig inom denna fridlysta krets. Nu, då klasserna äro
blandade, löper en person som fru Novikov, som är endast en vanlig
enkel adelsdam, stor risk att te sig för världen som en liten
journalist i trångmål för manuskript, och sådana kunna blott
utöfva det begränsade inflytande de narra sig själfva tro att de äga.
Allt detta insåg grefvinnan Antoinette mycket väl, och hon
hyste en bestämd motvilja för kvinnor i samma stil som hennes
bekanta landsmaninna, om hvilken hon en gång fällde den
bittraste anmärkning jag någonsin hört henne yttra mot någon:
»Cette femme-là fait de la politique», sade hon, »comme une
saltimbanque ses tours de passe passe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
