- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
65

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Orientaliska kriget och därefter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTTONDE KAPITLET


Orientaliska kriget och därefter.



Jag tror icke, att orientaliska kriget år 1877 var så populärt,
som folk gärna ville framställa det, icke ens vid dess början.
Den slaviska rörelsen, hvilken sändt tusentals frivilliga till
Serbien för att hjälpa sultanens kristna undersåtar mot deras
förtryckare, var mycket populär i samma ögonblick den startade, men
så snart dessa frivilliga börjat återvända hem och allmänheten
fått erfara ett och annat om »dessa slaviska bröder» den varit
så ifrig att försvara, inträdde en våldsam reaktion. Man
började fråga, hvartill det tjänade att offra ryskt blod för sådanas
kraf, som visat sig vara icke blott pultroner utan lika goda
stråtröfvare som de basji-bosuks, öfver hvilkas grymheter de klagade.
Hade kejsaren under sommaren 1876 förklarat krig, innan slaget
vid Alexinatz blifvit utkämpadt och förloradt, hade utan tvifvel
entusiasmen varit stor och allmän; men i april 1877 hade allmänna
meningen hunnit svalna, och allvarligt tänkande människor
började bli oroliga för resultatet af hvad som, när allt kom
omkring, icke var något annat än ett äfventyr ovärdigt en stor
nation.

Själfva hären, som under månader stått på krigsfot i Kisjinev,
började tröttna på sin väpnade sysslolöshet; och hvad som var
ännu värre, deras oduglighet som förde befälet, hade redan blifvit
uppenbar, hvarigenom trupperna demoraliserades och bland dem
alstrades knot och missnöje. Storfurst Nikolaus, som var
öfverbefälhafvare, hade aldrig varit synnerligen populär, och de
åtgärder han vidtagit för det stundande fälttåget voro föremål
för skarp kritik. Man undrade, hvarför män med erkändt
militäriskt rykte — sådana som t. ex. Todleben, Sevastopols

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free