Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Orientaliska kriget och därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Ryssland, och ännu mera förtrogen med turkarne och de
många politiska knep, för hvilka Konstantinopel alltid varit bekant,
syntes han tro, att en liknande taktik skulle kunna med
framgång användas äfven inom den europeiska diplomatien. Han
föreställde sig uppenbarligen, att han lika lätt kunde slå puder i
ögonen på de västerländska diplomaterna, som han gjort med sultan
Abdul Aziz’ ministrar. Naturligtvis begick han härvid ett stort
misstag och insåg icke att, med det rykte han fått vid
Bosporen, hans enda utsikt att lyckas var att strängt vakta på hvarje
ord han yttrade. Därför hände det, att han, medan han vistades
på Hatfield House, förtörnade lord Salisbury genom att inlåta sig
i intriger mot honom med Österrike.
Man trodde, att den ryska diplomatiens misslyckande vid
Berlinkonferensen skulle göra slut på grefve Ignatievs bana, men
till allmän förvåning återkallade Alexander III honom till makten
i den ansvarsfulla posten såsom inrikesminister, sedan han under
Pobedonostsevs inflytande skilt sig vid sin faders liberala
rådgifvare. I denna egenskap visade Ignatiev åter prof på sin
politiska framsynthet, men röjde på samma gång sitt misstag med
afseende på arten af de metoder han ville använda för att realisera
regeringens afsikter.
Detta inträffade, sedan mordet på Alexander II slagit hela
Ryssland med förfäran och då en hvar insåg, att endast en kraftig
hand kunde hejda revolutionens smitta. På samma gång insåg
man äfven, att en afloppsventil vore af nöden för otåligheten
inom vissa kretsar i samhället, som ropade på en ändring och
menade, att promulgerandet af en konstitution vore enda sättet
att hindra Rysslands undergång. Ignatiev var alltför klarsynt
för att icke finna, att en sådan konstitution förr eller senare måste
medgifvas, och måhända medgifvas på sådana villkor och under
sådana förhållanden, att den kunde synas hafva genom våld
blifvit regeringen aftvingad i stället för frivilligt beviljad. Han kom
då på den idén att återupprätta den gamla ryska institutionen,
kallad Zemskij Sobor, som funnits innan Peter den stores järnhand
till en autokrati förvandlat Ivan den förskräckliges monarki.
Han tänkte, att under en klok regent, sådan som Alexander III,
detta sammankallande af dugande och hederliga män i hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
