- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
76

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Berlinkongressen och dess följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lord Beaconsfield var en fullständig motsats, icke blott till sina
engelska kolleger utan till alla andra i Berlin. Hans person
mönstrades med större undran och nyfikenhet än någon annan, och hans
skarpt markerade orientaliska anletsdrag kontrasterade emot hans
blida fina sätt, som påminde en om det gamla franska hofvets
dagar under Ludvig XV. Han var kanske den, som tänkte mest under
kongressens öfverläggningar, och hans tankar rörde sig lika mycket
om honom själf som om hans land.

Han var också den ende, som kunde våga le åt den oro och
spänning, hvarmed andra afvaktade utgången. Han allena visste, huru
mycket bluffande som kräfts för att intala världen, att England
kommit till kongressen med den fasta föresatsen att låta det gå
till krig, om icke dess vilja uppfylldes eller dess intressen blefve
tillgodosedda. Han var den ende som fruktade, att grefve
Sjuvalovs skarpa blick skulle genomskåda den roll han spelade och
råda sin monark att ej fästa afseende vid brittiska hotelser; och,
såsom jag redan nämnt, han grubblade öfver bästa sättet att
utan att hafva lossat ett enda skott drifva ryssarne ut ur
Konstantinopel, för den händelse de skulle intåga där.

En afton på en bjudning hos österrikiske ambassadörens fru,
grefvinnan Karolyi — hvilken dam sedermera skulle komma att
väcka sådan sensation i London — inlät Beaconsfield sig i samtal
med mig och blef helt varm, då han kom att tala om hur belåten han
kände sig öfver framgången af sin politik. Han berättade då bland
annat följande roliga historia: »När jag var en liten pojke, tyckte jag
mycket om kanderade mandlar, men var strängeligen förbjuden att
äta sådana. Mina skolkamrater, som visste detta, retades med mig
härför och gjorde narr af mig för mina föräldrars stränghet. En
dag blef jag förargad och slog vad med dem om att jag skulle hafva
med mig några af dessa kära sötsaker och äta upp dem inför hela
skolan. Vadet antogs, men jag märkte att det icke var så lätt
vinna som jag trott. Några pengar att köpa mandlar för hade
jag icke, och de, som jag bad skänka mig en slant, nekade, sägande,
att mina föräldrar icke skulle tycka om det. Jag visste då ej hvad
jag skulle taga mig till, då det plötsligt föll mig in, att jag skulle
kunna använda några sötsaker i imitation, som jag hittat bland
mina leksaker. Dessa tog jag triumferande med till skolan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free