- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
96

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Alexander III och hans gemål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvari det råkat. Denna kraftiga hand ägde han, och den nyttjade
han med takt och välvilja, men med full förståelse af landets kraf samt
af nödvändigheten att med fasthet och beslutsamhet ersätta det
vankelmod, som varit utmärkande för den gångna tiden.

Han yttrade sig ej ofta offentligt, men när helst han var tvungen
att så göra, var det rakt på sak och i några få ord, som aldrig
lämnade rum för någon tvekan om hvad han menade. Hans tal till de
i Moskva vid hans kröning samlade bönderna var ett märkligt prof
på hans rättframma och klara språk, och det skingrade med ens
de af anarkisterna utspridda ryktena, att monarken var betänkt
på att taga jorden från adeln och utdela den bland allmogen.
Alexander gjorde tydligt och klart för bondeklassens representanter,
att han aldrig skulle gifva sitt bifall till ett sådant plundringssystem
af andras egendom, och att han framför allt ämnade sörja för att
äganderätten blefve respekterad. Därefter blef allt lugnt, och faran
för en resning från böndernas sida var afvärjd.

Nationen lärde sig älska denne enkle, allvarlige, lugne och
samvetsgranne man, som aldrig glömde de plikter försynen ålagt
honom och som i all ödmjukhet sökte vara en fader för sitt folk. Hans
politik och styrelse präglades af rättframhet och redbarhet,
egenskaper som voro utmärkande för hela hans karaktär. Hvarje handling,
som framlades för honom till underskrift, läste han; han försökte göra
sig reda för innehållet, och då han ej lyckades häri, lät han ansvarigt
folk förklara det för sig.

När han besteg tronen, var det med en djup känsla af krigets
ohyggligheter, som han vunnit genom sina erfarenheter från kriget
på Balkan, där han haft befäl öfver en armékår och sett såväl
soldaternas lidanden som officerarnes misstag. Hans första tanke, då
han fann sig i tillfälle att kunna realisera sina planer, var att arbeta
för härens omorganisation, att förbättra soldaternas ställning och att
söka utveckla landets industri och handel. Han hade sitt eget
program, och han ämnade själf vara herre och göra hvad han ansåg vara
rätt. Stark som hans karaktär var, var han alldeles fri från
långsinthet och envishet. Han lät sitt sunda förstånd bestämma sina
beslut, och det svek honom sällan. Han lyckades göra Ryssland
till en stor nation, fruktad och aktad af alla, och detta utan att lossa
ett enda skott under de tretton år han innehade tronen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free