Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Alexander III och hans gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han trodde på själfhärskardömet, men var ingen
själfhärskarenatur. Med all sin ovanliga karaktärsstyrka hade han inga
anlag för tyranni, och han gjorde sig fruktad, helt enkelt emedan hvar
och en visste, att hvad han ville göra, det skulle han göra, och detta
grundligt och väl.
Hans barn afgudade honom, och alla som nalkades honom, erforo
inför honom en känsla gränsande till vördnad. Hvar och en hade
förtroende till hans rättvisa, och ehuru under hans regering
nihilismen blef fullständigt krossad, voro dock de få, som fingo lida för
sina politiska meningar. Sedan hufvudmännen för den
sammansvärjning, som ledde till mordet på Alexander II, fått försona sitt
brott, hörde man ej vidare talas om några afrättningar af politiska
förbrytare, som under den förra regeringen varit nästan dagliga
företeelser.
Alexander III var helt och hållet ryss. Ibland kallade han sig
själf på skämt sitt rikes »förste musjik». Han hade något af en
musjiks kraftiga yttre, som bjöd respekt men vittnade om
utomordentlig godmodighet. Äfven ägde han musjikens okonstlade
väsen och dennes ödmjuka förtröstan till Gud och helgonen.
Kejsaren var en varmt troende man, och hans fasta hopp till försynen
var i högsta grad uppriktigt.
Underligt som det kan synas, fanns en tid, medan han ännu var
tronföljare, då Alexander III hyste liberala böjelser, hvarom han
dock under sin senare lefnad icke ville blifva påmind. En lustig
historia belyser denna sida af hans karaktär. Den berömde ryske
historikern Bilbassov, hvars arbete om Katarina II:s lif och regering
blifvit klassiskt, började sin bana såsom professor vid universitetet
i Kiev. Myndigheterna kommo underfund med, att han underhöll
nära förbindelser med några för sina antiryska tänkesätt bekanta
polska adelsmän, och han blef tvungen att lämna sin plats. Han
begaf sig då till Petersburg och blef utgifvare af Golos. Det var tack
vare hans bemödanden och de förbindelser, han underhöll med grefve
Loris Melikov och med tronföljaren, som tidningen, hvilken sedermera
blef indragen på grefve Tolstojs befallning, fick så stort uppsving.
När dess existens hotades, tillskref Bilbassov, som fruktade, att
hans egen ställning skulle blifva komprometterad, kejsar Alexander
III med anhållan om hans beskydd och begagnade i sitt bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
