- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
102

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kejsarfamiljen år 1881

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hördes, och ett dystert allvar hvilade öfver den nye tsarens första
möte med sitt folk, men få voro de, som med torra ögon följde det
nya härskareparet.

I Anitjkovska palatset stod hela hans hofstat och väntade
på honom i vestibulen, och en gammal kammartjänare, som
tjänat tsaren ända sedan hans första barnaår, räckte honom det
traditionella brödet och saltet, som alltid vid sådana tillfällen
bjudes i Ryssland, och bad honom i några brutna ord bli sitt folks
»lille far». Alexanders blå ögon fingo en varm, hittills okänd
glans, och han svarade allvarligt: »Ja, jag vill försöka blifva en
fader för mitt folk.»

Redan följande dag grep han sig an med denna uppgift. Då
han visade sig i Vinterpalatsets kapell och stod framför sina
bröder, var det med hela hållningen hos en gammal härskare och
icke en sådan från gårdagen, och han utfärdade sina befallningar
med ett lugn och en koncis klarhet, som förvånade en hvar och ej
minst storfurst Vladimir.

Mot denna oväntade af Alexander III visade själfständighet
försökte storfursten sätta hårdt mot hårdt och han gick till och
med så långt, att han opponerade sig mot vissa af honom träffade
anordningar. Kejsaren tittade på honom och yttrade endast:
»Jag fordrar, att detta sker på det sätt jag sagt.» Detta var allt;
och från den stunden försökte ingen af storfurstarne opponera sig
mot kejsarens vilja.

I viss mån gick denna vilja dem emot. Den unge monarken
hade under 1877 års krig varit vittne till många af hans
farbröder begångna oegentligheter och missgrepp, och han beslöt att
sätta en barriär mellan storfurstarne och statens angelägenheter.
Han hyste den orientaliska uppfattningen, att de yngre
medlemmarne af hvarje regentfamilj äro de första att ifrågasätta monarkens
myndighet och uppresa sig däremot, och därför beslöt han att
strängt hålla sina släktingar på deras plats och låta dem få känna,
att de hade öfver sig en myndighet, mot hvilken det icke var klokt
att rida spärr.

Häröfver harmades djupt kejsarfamiljens medlemmar, men
ingen mera än storfurst Vladimir och hans gemål, som från
den stunden började en oppositionspolitik mot regeringen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free