Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Alexander III:s utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ådagalades af tyske ambassadören i Petersburg, general von
Schweinitz, och militärattachén general von Werder, hvilka båda
voro synnerligt väl anskrifna hos tsaren. Tack vare deras
bemödanden kunde en modus vivendi åstadkommas, och allmänheten
hade ingen kännedom om att förbindelserna mellan de båda
nationerna icke voro så hjärtliga som de förut varit.
Emellertid var det icke så, som flera hafva trott, att denna
brytning mellan Ryssland och Tyskland förmådde den nye
kejsaren att genast rikta sina tankar på en allians med Frankrike.
Frankrike ägde icke hans sympatier såsom land betraktadt, och
hvarje republikanskt styrelsesätt var honom lika motbjudande
som det varit för hans farfar. Och därjämte var tsaren icke alldeles
öfvertygad om franska republikens varaktighet; men ett
utmärkande drag för hans karaktär var, att han alltid såg sig före för att
blifva öfvertygad om, hvar hans eget kära Rysslands intresse låge,
innan han tog något steg, som skulle bli afgörande. Under denna
tid af bidan, innan han fattade ett beslut om hvad som skulle
ske, visade en minister sådan som herr von Giers sig vara den
lämpligaste.
Kejsarens sträfvan var att återskänka landet det lugn, det några
år före hans tronbestigning varit beröfvadt. Han önskade ett
från såväl ekonomisk som industriell synpunkt blomstrande
och lyckligt Ryssland. Redan hade han i sinnet den stora plan,
som kommer att göra hans namn odödligt — byggandet af den
trans-sibiriska järnvägen, som skulle förbinda Europa med hans
vidsträckta asiatiska besittningar, och han var väl medveten därom
att, för att detta jätteverk skulle kunna utföras, freden var
oundgänglig, att den förutan alla hans planer vore fåfänga.
Därför väntade han utan att röja sina afsikter, och han blef
ytterst förtörnad, när helst något streck i räkningen kom emellan
och störde hans planer samt rubbade den fredsbyggnad han var i
färd med att uppföra.
Man kan därför lätt föreställa sig den vrede, hvarmed han
mottog meddelande om episoden med general Skobelevs båda tal.
Tyska pressens utläggningar af denna beklagliga händelse ökade
tsarens harm, emedan han såg sig indirekt anklagad för att hafva
gillat detta obehärskade språk. På ett bryskt sätt skickade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
