Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Alexanders ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de största uppoffringar, om de blott kunnat leda till ryska
folkets lycka.
När hungersnöden 1892 bragte befolkningen inom tolf af rikets
fruktbaraste guvernement till svältdödens rand, var det
Visjnegradskij, som för Alexander III framhöll de olyckor, som denna
hungersnöd vållade och ytterligare skulle komma att vålla Ryssland.
Och detta trots föreställningarna af den dåvarande
inrikesministern Durnovo, hvilken på denna ansvarsfulla post efterträdt
grefve Tolstoj och som, smickrare som han framför allt annat var,
icke ville för kejsaren yppa den verkliga ställningen.
Visjnegradskij gick till och med så långt, att han, för att öfvertyga
tsaren om det förfärliga eländet, skickade honom ett stycke af
det ohyggliga, af gräs och halm bakade brödet, som bönderna
på somliga trakter nödgades förtära, och han, som ansågs vara så
ytterst sparsam, yrkade på öppnandet af ofantliga krediter för att
undsätta de hemsökta provinserna. Bördan af detta tunga ansvar
och den af detta jättearbete vållade öfveransträngningen
undergräfde till sist Ivan Alexejevitjs konstitution, och en vårdag,
då han var i Gattjina, dit han begifvit sig för att till kejsaren
aflämna sin vanliga veckorapport, träffades han af en attack, som
syntes vara ett slaganfall, och blef med svårighet förd till sitt
hem.
Det var vid detta tillfälle, som på den politiska skådeplatsen
en man uppträdde, som alltsedan intagit ett framstående rum i
Rysslands historia, Sergej Juljevitj Witte, numera grefve Witte,
hvars namnteckning står under Portsmouthfördraget med Japan.
Grefve Witte, om hvilken så mycket blifvit skrifvet, härstammar
från en god familj af tyskt ursprung, som för många år sedan
bosatte sig i Odessa. Han bedref flitiga studier, men af brist på
medel hade han endast kunnat få en tämligen underordnad
befattning. Under flera år var han stationsföreståndare i Popielna, en
liten station på sydvästbanan, icke så långt från Kiev. Där var
det som herr Visjnegradskij, hvilken den tiden var
järnvägsbolagets direktör, träffade honom. Han blef förvånad öfver Wittes
intelligenta uppfattning och stora förmåga och anställde honom
såsom trafikchef vid järnvägen. När Witte nu kommit till en
plats, från hvilken det fanns utsikter till vidare befordran, blef han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
