Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Alexanders ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i tillfälle att visa prof på sin obestridliga talang och kännedom om
finansiella ärenden. Då Visjnegradskij kallades till
finansminister, tog han genast med sig Witte till Petersburg och gjorde
honom till chef för en af de viktigaste afdelningarna inom
departementet. Sedan gick det raskt framåt, och utan tvifvel har man för
många af de af Visjnegradskij genomdrifna reformerna delvis att
tacka hans alter ego, Sergej Juljevitj Witte. Visjnegradskij
berömde ständigt sin underordnade för kejsaren, framhållande, att
han utan denne aldrig kunnat utföra hvad han gjort, och då
chefsbefattningen vid kommunikationsväsendet blef ledig,
föreslog han monarken att till platsen utnämna Witte. På morgonen
af dagen för den olyckliga resan till Gattjina hade Ivan
Alexejevitj känt sig illamående, och då han träffade Sergej Juljevitj,
hade han anmodat denne göra sig sällskap. Witte förde
sin förre chef tillbaka till staden, och under de sorgliga dagar,
som följde, uppehöll han sig oafbrutet i hans hem, hjälpte den
öfvergifna familjen och tog på sina skuldror så mycket arbete han
möjligen kunde, för att den skulle kunna få odeladt ägna sig åt
den sjuke.
Omkring en vecka efter finansministerns insjuknande erhöll
kejsaren ett bref, som började i de ödmjukaste ordalag och med en
försäkran, att brefskrifvaren endast kände sig manad af sin
pliktkänsla, men att Rysslands intressen voro honom dyrbarare än
tacksamhetens och vänskapens band. Och därefter fortsatte det,
framhållande att Visjnegradskijs hälsotillstånd vore sådant, att intet
hopp funnes om att han någonsin mera skulle kunna uppfylla sina
med hans ansvarsfulla post följande plikter, samt att man därför
i tid borde möta alla möjligheter, om icke landets intressen skulle
bli lidande. Men till och med när detta bref skrefs, började
ministern långsamt repa sig och emotse den dag, då han skulle kunna
återupptaga sitt arbete.
Kejsaren visade brefvet för general Tjerevin, som tillrådde
honom att icke vidtaga någon omedelbar åtgärd och erbjöd
sig att själf gå och förvissa sig om ministerns befinnande. Han
gjorde så och kunde försäkra tsaren, att det icke fanns någon
anledning antaga, att Visjnegradskij icke skulle bli återställd, och
att det i hvarje fall vore bäst att vänta med att träffa ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
