Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Polisen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsarens och hans familjs trygghet var slutligen anförtrodd åt
okhranan, men efter general Tjerevins frånfälle, som
inträffade under den nuvarande regeringen, blefvo polisförhållandena
helt och hållet omändrade. Huruvida den nuvarande
anordningen är bättre än den förra, känner jag icke. Ett är emellertid
säkert, nämligen att, trots hvad man utomlands föreställt sig, det
ej förekom många attentat mot Alexander III:s lif. Det
allvarligaste var det jag redan vidrört. Alla de andra voro antingen
af ingen betydelse eller kväfdes de i sin linda af polisen.
Kejsaren själf var plågad af att åtföljas af detektiver, och när helst han
såg någon sådan i sin närhet, brukade han nästan barskt skicka
bort honom. Gång på gång yttrade han till sina ministrar, att
han trodde på den gudomliga försynen och visste, att han icke skulle
dö en timme tidigare, än af denna blifvit bestämdt, samt att alla
de försiktighetsmått de vidtogo för hans trygghet endast gjorde
honom löjlig.
Därför var det ytterst svårt att förena de åtgärder, som ansågos
oundgängliga för tsarens säkerhet, med hans egna order,
angående hvilka han var mycket ömtålig, råkande i vrede, om
de icke åtlyddes.
Ett lustigt exempel härpå inträffade en eftermiddag då
kejsaren, endast åtföljd af sin hund, var ute och promenerade i
parken vid Gattjina. Han fick plötsligt syn på en karl som gömde
sig i buskarna, som om han vore rädd att bli sedd. Alexander
gick bort emot honom, men mannen sprang undan, och medan
tsaren stod och tittade åt det håll där den misstänkte försvunnit,
framträdde några detektiver, och en vild jakt började, som
slutade med att karlen blef infångad. I följd af kejsarens
befallning vågade ingen af polismännen föra syndaren fram till honom,
förrän general Tjerevin uppträdde på skådeplatsen och gaf
nödiga förhållningsorder. Det visade sig då, att den, som varit
orsak till allt detta spektakel, själf var en detektiv, som fått order att
följa kejsaren, men på ett sådant sätt att denne icke skulle märka
honom. När han fann, att Alexander upptäckt honom, dref
hans förfäran honom att springa sin väg. Händelsen vållade
mycken munterhet, men Alexander III var ursinnig och gaf luft
åt sin vrede i ordalag, som väckte allas förfäran. På tre dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
