- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
154

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Sanningen om Borkij

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talrika sällskapet ökade krafven, och flera vagnar hade måst
tillkopplas för att motsvara dessa. Två lokomotiv måste äfven tagas i
anspråk, af hvilka det ena var af nyare konstruktion, medan det
andra var föråldradt, för att icke säga nästan obrukbart och alls
icke lämpadt för att köras med samma hastighet som det andra.
Detta förbiseende var delvis skulden till olyckan. Det påstås
att, när tåget passerade Charkov, en järnvägsingeniör, som
händelsevis befann sig på stationen, anmärkte, att det skulle vara
ett underverk, om icke en olycka skedde. Tåget kördes tämligen
långsamt, så långsamt, att kejsaren blef otålig och frågade, om
icke hastigheten kunde ökas. Amiral Possiet gaf order i detta syfte,
men förste baningeniören, som äfven var med på tåget, svarade, att
detta omöjligen kunde ske, och framhöll för ministern skälen
härför. Possiet menade att, om ej kejsarens befallning verkställdes,
denne skulle fordra en förklaring, och att en sådan förklaring
skulle ådraga alla vederbörande obehag och klander. Han tillade,
att han skulle telegrafera till nästa större station, att ett annat
lokomotiv skulle hållas i beredskap för kejsartåget, och att under
tiden ingenting behöfde hända. Ingeniören teg, men gaf order om
något ökad hastighet; och det var uteslutande hans åsidosättande
af amiralens order om betydligt ökad fart, som Alexander hade
att tacka för sitt lif, ty om tåget gått fortare, hade ingen
människa kommit undan katastrofen. I detta ögonblick satt
kejsarfamiljen vid lunchen jämte medlemmarne af sviten. Plötsligt
kändes en häftig stöt; det var då det ledande — och svagare —
lokomotivet kastades ur spåret. Samtidigt urspårade äfven vagnarne i
slutet af tåget, hvilka voro lättare än de främsta. Innan någon
kunde göra sig reda för hvad som händt, hade taket i kejsarens
salongsvagn instörtat och hela vagnen stjälpt öfver ända,
begrafvande under sina spillror alla som befunno sig i densamma.

En obeskriflig förvirring följde. Det fanns icke en bland dem,
som sluppo undan, som icke trodde, att han var den ende
kvarlefvande, som kunde berätta om katastrofen. Den förste, som kom
fram ur den krossade vagnen, var kejsaren, som, krypande på alla
fyra, lyckades befria sig från massan af krossadt virke och järn,
hvari han var inklämd. Han ropade på hjälp och började själf röja
undan spillrorna för att försöka rädda kejsarinnan. Hon var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free